Ångesten och spänningen inför Varvet
Nu är det snart dags igen för Göteborgs Varvet. Detta blir mitt fjärde år, och det känns nästan likadant som första gången. Jag har tränat bättre än tidigare år, men det känns ändå inte som tillräckligt. De negativa tankarna börjar ta över allt mer, jag skulle gjort några fler långpass, tänk om jag blir skadad nu precis innan, tänk om jag mår kasst på tävlingsdagen, och vädret - tänk om det blir lika varmt som 2010!
Det är nu det är viktigt att tänka extra mycket på det positiva, försöka mota bort alla dåliga "tänk om", jag kan ändå inte göra så mycket mer än att ge allt nästa lördag. I söndags blev det faktiskt nytt PB på distanser över milen, visade GPSen rätt sprang jag för första gången i mitt liv under 6-tempo i över 17 km. För lite mer än ett år sedan gjorde jag inte ens det på milen. Minns när jag kämpade i 6:20-tempo och tyckte att jag var hur snabb som helst. Jag tänkte göra en lista på alla GbgVarv som jag sprungit och ursäkter, bra förberedelser samt hur det gick:
2009 - Ursäkt: Första gången, inte mycket backar under träningen. Bra: Många långpass på asfalt. Resultat: 2:19:01, placering 8705
2010 - Ursäkt: Nyss flyttat hemifrån till Hammarkullen, hade inga bra rundor ->sprang knappt några långpass inför. Varmt(26?grader)!!! Bra: Lite mer erfarenhet, lite mer backar. Resultat: 2:43:40, placering 10205
2011 - Ursäkt: Flyttat återigen. Bra: Flyttade till Björkekärr ->började springa vid Skatås. Långpass och lite mer backar. Resultat: 2:23:41, placering 10529
2012 - Ursäkt: Vääldigt lite löpning på asfalt, förkyld i mitten på april - rätt många långa eller intensiva pass (nyckelpass) försvann trots endast 4 dagars träningsuppehåll. För lite långpass Bra: Starkare i backar och snabbare än någonsin. De långpass jag kört har varit snabbare än förväntat. Resultat: Förhoppningsvis PB, vill ner på minst 2:14:59, gärna lägre
Massa bilder
Glömde skriva att hon började tappa tänderna förra veckan, snart är alla framtänderna ute, men huggtänderna sitter fortfarande stenhårt och är sylvassa...
Lite om hur det gått med Yoshi
Oj, vad tiden går snabbt, Yoshi har nu hunnit bli 16 veckor gammal och 16 kg tung. Hon växer m.a.o ungefär 1 kg i veckan. Vi märker inte att hon växer mer än att det blir en skillnad på vågen och andra hundar känns lite mindre för varje gång vi träffar dom :)
Julhelgen och nyår gick över förväntan med henne, hon sov genom tolvslaget och var hur lugn som helst, hoppas att det alltid kommer vara så lätt.
Hon är fortfarande inte rumsren, blir åtminstone fem olyckor i veckan, men hon har börjat fatta att det är ute som gäller. Är hon nödig vill hon springa genom korridoren för att komma ut...
Vi har lärt henne sitt, kontakt, tass, high five, ligg, nej, loss och att vänta på att vi säger "varsågod" innan hon ska äta. Hon börjar lära sig ligg på sidan också.
Koppelpromenaderna går bättre, men hon vill fortfarande dra en del, det finns ju så mycket spännande dofter, ljud och saker ute. Hon är fortfarande lite reserverad mot nya människor, nosa på dom gårbra, men sen är hon oftast njd för stund, om dom inte luktar hund då...
Dino orkar inte med henne alls, han tycker nog att hon är jobbig som bara vill busa när vi kommer på besök och morrar snabbt åt henne, något jag knappt hört honom göra under hans 13 år... Cherie undviker henne när hon får sina tokrus och vill helst vara uppe i någons knä där hon sitter säkert från Yoshis tassar, men dom kommer i alla fall överens
Att åka buss, spårvagn och tåg går numera jättebra, hon går på själv och ligger eller sitter för det mesta fint utan några problem. Kommer fortfarande ihåg i början när vi fick bära på henne och hon satt i famnen och skakade.. Men med lite lockande och en del grisknorrar, frolic och torkad blodpudding så insåg hon tillslut att det inte var så farligt ändå.
Efter ett dygn hemma...
har Yoshi blivit betydligt tryggare med oss och lägenheten. Vi slapp undan med endast tre rastningar på natten. Jag fick ta de två första, och duktig som hon är så väckte hon mig båda gångerna med att gny. Än så länge har det inte skett en enda olycka inne, och jag som trodde att vi skulle få skura golven varje timma :)
Hon sover väääldigt mycket, och har börjat busa lite smått när chansen ges. Hon äter inte så mycket av sin mat, men det kan ha att göra med hur mycket levergodis hon får när hon gör något bra... Nu har hon även börjat tugga på en del saker, soffbordet, matbordet, soffan och mina fötter tillhör favoriterna verkar det som.
Idag börjar vi även att vänja henne vid halsband, efter många levergodismutor har hon börjat acceptera halsbandet, och imorgon ska hon få börja med koppel så att hon kan få uppleva lite mer platser. När jag hade varit ute på rastningen vid 14 fick hon gå uppför trappor också, trots massa gnäll i början gick det trots allt väldigt bra.
Första dagen med Yoshi
Idag var vi äntligen och hämtade Yoshi. Det var så otroligt nervöst, sist vi såg henne var hon bara fem veckor gammal. Syskonen och hennes mamma var betydligt mer intressanta än vad vi var. Efter att ha fått busa av sig var det dags att bli upplockad och säga farväl till alla.
Hela bilresan hem gick smärtfritt, hon var uppenbarligen stressad av situationen, men var så otroligt lugn och fin ändå. Halsband och koppel var däremot ingen hit... Nu har vi haft henne hemma i nästan sex timmar, känns fortfarande helt ofattbart, och underbart, att vi har hund!
Bild på Yoshi, hennes två syskon och mamma på gården
